Yes we can. Det där gick ju bra och nu går vi säkert en vettigare framtid till mötes även om det dröjer drygt två månader innan den krigslystne mannen W från bibelbältet i södern lämnar det ovala rummet för gott. Ett mäktigt vinnartal bjöd herrn också på (nu pratar jag alltså inte längre om herr W) när det stod klart att han hade vunnit. Precis ett sånt där mäktigt amerikanskt tal som svenska politiker inte håller.
Kvällen har annars ägnats åt lite kaffedrickande hos Alex och allmänt pratade om allt och inget. Vi får minsann ta och spela in lite musik snart igen. På vägen hem pratade jag en stund med Maria och det var skönt att höra att hon har det underbart där borta och njuter på paradisstranden.
