Väl framme tar jag den långa promenaden till terminal 3 för att checka in. Normalt kan jag göra det i SAS automater, men denna gången skulle jag tydligen flyga med Air Berlin och blev därför förpassad till de gamla hederliga köerna. Där får jag ett fotbollslag framför mig i kön. Varje spelare har ungefär tre väskor var att checka in. Klockan går.
Efter vad som kändes som en evighet kommer jag fram. Då visar det sig att mitt nya flyg istället går från terminal 2. Tack för den Televerket. Då är det bara att börja traska bort till den andra terminalen som jag kom ifrån från början. Där var det dock ingen kö och jag går fram till en finnig dansk med taskigt knuten slips och lämnar fram mina resehandlingar. Han ber mig om mitt pass. Jag kör ned handen i fickan och känner att det inte längre ligger där det brukar. Då inser jag att jag i all hast måste ha glömt det på disken i terminal 3. Helvete också.
Det är bara att rusa tillbaka och fråga efter passet. Vid det här laget börjar jag bli rätt upprörd och svettig må jag tillägga. Väl framme informerar de mig att de har lämnat passet till polisen. Tack än en gång. De är dock vänliga och förklarar vart denna polis befinner sig och jag rusar dit.
Inne i en liten glashytt som är märkt med Politi sitter den drygaste konstapel man kan tänka sig. Ungefär så där lönnfet och självgod som en skånsk golvförsäljare. Han försöker driva med mig. Det är jag inte på humör för och dessutom förstår jag inte vad han säger. Efter en stund får jag i alla fall tillbaka mitt pass och kan checka in.
Resan ner till Düsseldorf långt inne i germanernas rike går smärtfritt och jag får till och med några minuters sömn. Jag tar mig igenom flygplatsen och kallar till mig en taxi. Tydligen är chauffören inte så bra på engelska, men tillräckligt bra för att förstå att jag först ska till Minstropstasse 16. Det är nämligen adressen till Kraftwerks legendariska studio Kling Klang där de har spelat in alla skivor. Jag tar några bilder och kan sedan med gott mod åka vidare till mötet i Sankt Augustin.
Dagen flyter sedan på som planerat och jag lyckas faktiskt hitta lite god asiatisk mat i Frankfurt.
Tillbaka på Kastrup köper jag som vanligt röd pölsa på Steff's place. Det är gott att ha något i magen när man ska köra tillbaka till sillastryparnas rike.
