Ibland har man tur. Denna gång finns det några timmar över innan det är dags att resa hem igen. Jag har varit i Bryssel över tio gånger, men jag har aldrig tidigare haft möjlighet att se några landmärken. Det har bara varit flygplats, hotell och möteslokal. Därför var det kul att äntligen få åka och se Atomium som är en 125 meter hög skapelse som likt Eiffeltornet togs fram till en världsutställning.
Jag heter Per. Är smålänning, fast bor och jobbar just nu i en kuststad nära den småländska gränsen bland halvdanska sillastrypare som pratar roligt. Är i grunden rätt kreativ och gillar att skapa nya projekt som kan ta alla möjliga former och ser i samma anda som Monty Python livet från den ljusa sidan. Jag spelar in en kraftigt försenad skiva, vilket denna sidan till stora delar handlar om. Är tillsammans med globetrottern Maria som förgyller min tillvaro. Gillar dåliga skräck- och science fiction-filmer, alternativ musik, tidskrifter om vetenskap, min Atari, klippa gräs, katter, analoga synthar som ser ut som gamla telefonväxlar och att resa.