Tyvärr fick vi inte sitta intill varandra på planet , utan vi hade mittgången mellan oss. Jag fick istället två pensionärer som närmsta grannar. De drack alkohol som tonåringar. Om de var uttråkade eller flygrädda förtäljer inte historien. Whisky, rödvin och starköl till mannen. Rom/cola, rödvin, vitt vin och jäger till kvinnan. Själv tog jag ett glas rödvin och sov som ett barn. Jag blev dock väckt stup i ett när mina alkoholister till grannar skulle beställa påfyllning eller gå på toaletten. När vi väl landat kunde självklart inte dessa oberesta svenskar låta bli att ge piloten applåder, precis i stil med Sällskapsresan - Sun trip.
Flygplatsen i Hurghada var inte direkt som de jag har besökt tidigare. Ostrukturering och stökighet stod på dagordningen och tjänstemännen hade inte direkt koll på läget. Det första som hände var en samling ostrukturerade kontroller mot vad vi antog var svininfluensan. Det stod några vitklädda män med munskydd och körde in termometrar i våra öron. Maria som hade haft oturen att bli förkyld var något orolig, men det gick bra eftersom de bara kontrollerade oss i en halv sekund och sedan lät bli att titta på instrumentet.
I transferbussen till hotellet insåg vi att det finns väldigt gott om sand och ofärdiga byggnader i detta land. Några danskar verkade bli ängsliga över denna kulturchock och tog det säkra före det osäkra och frågade efter McDonalds.
Hotellet gav ett gott intryck, men de tvingade in oss i bakänden på en liten golfbil när de skulle köra oss till vårt rum. Denna färd innebar ett riktigt uppvaknade för mig som fortfarande gick i dvala och det var inte långt ifrån ofrivillig avstigning i farten vid ett par tillfällen. Någon dricks blev det knappast efter denna behandling.
Eftermiddagen och kvällen ägnade vi mest åt till att sondera terrängen i detta gigantiska hotellområde. När det hade blivit mörkt gick vi till huvudpoolen för att botanisera i drinklistan. All inclusive innebär ju trots att fri tillgång till mat och dryck. Som smålänning tänker man ju inte gå miste om det som man har betalat för heller. Har man semester så har man. Jag beställde in en drink med gin och Maria en med rom och vi insåg genast att den inhemska spriten smakade fotogen alternativt någon form av flygbränsle. Fy fan. Vi provade att istället betala drinkar, vilket man knappast ska behöva på ett sådant hotell, men vi kände direkt att de inte hade hällt importerad sprit i dessa heller. Då gick vi på ölen och den var faktiskt riktigt god. Tack och lov.
Efter en stund drog någon lokal förmåga igång med karaoke på en provisorisk scen vid poolen. Han körde Beatles, Madonna och Pink floyd med en engelska som minst sagt var bristfällig. Han höll igång långt efter vi hade gått till rummet och vi hörde hur hans gälla sång ekade mellan husen och fotplantade sig i betongen. Jag var mycket tacksam att vi inte hade fått ett rum intill poolen eftersom underhållningen knappast kunde klassificeras som sövande...
