I går släppte Kiss den första nya låten på 11 år. "Modern Day Delilah" heter den och lever mer än väl upp till mina ganska höga förväntningar. Som sagt, musiken sitter ju knappast i håret med tanke på mitt tidigare inlägg om detta band.
Ett annat gammalt band som åter visar livstecken är Depeche Mode. Dessa giganter har jag sett live tre gånger och de är ruggigt bra. Spelningen i Globen 2001 är fortfarande bland det bästa jag har sett. Därför tar vi nu chansen att se dem när de ger sig ut på en ny runda. I januari tar Jag, Maria, Cecilia och Kalle och bänkar oss på läktaren i Skandinavium.
Nere i grytan ställer jag mig inte längre. Att jag är för gammal för det insåg jag på Iron Maiden förra året. Jag vill slippa att få en svettig armhåla upptryckt mot mig när grannen vill sträcka upp sina tatuerade armar. Luften bland 58 000 hårdrockare kan upplevas som något unken och ohälsosam. Speciellt om alla blottar armhålorna samtidigt och börjar hoppa i takt. Ännu värre är det när den svettiga grannen ska headbanga i sidled, vilket innebär att det fuktiga håret nästan piskar en på kinderna. Den rörelsen utförs tack och lov inte så ofta, men den är rätt så otrevlig när den väl inträffar. Sådant vill man helst slippa. Det är bra mycket trevligare att sitta bekvämt i stolen och beställa in lite cola och popcorn. Konserten kommer som vanligt att bli mycket bra.
Nu är också denna otroligt intensiva första arbetsvecka på väg att ta slut. Några nya bra filmer jag har fixat till helgen och lite senare tar jag och Maria och provar whiskyn som jag fick av sommarjobbaren. Det ser jag fram emot. Over and out.
